Nu vill vi ha massor av snö som vi kan rulla i. Har varit alldeles för mycket blask för oss berner och kisse-killar.
Skogen är nedtyngd av allt blött och rötterna är hala som bara den.
Vardagen är nu här med oxveckor, matte och husse jobbar och ordningen är återställd. Matte som jobbar hemifrån är hemma stora delar av veckan och det är ju underbart för oss fyrbeningar. De dagar hon är ute och reser försöker hussen jobba hemifrån och funkar inte det har vi ju vår underbara hundgård där vi vistas korta stunder.
Våra promenader går fortfarande runt vår lilla sjö i skogen och det är väl det enda positiva med ett snöfritt landskap. Det enda problemet är att matten måste koppla mig Leo varje gång vi passerar klippavsatserna till sjön eftersom jag måste bara testa isen. Har brakat igenom lite lätt en gång så nu är matten superorolig. I skogen har vi massor av smaskiga tallkottar som vi käkar, Max har börjat fatta att de här små sakerna ska vi inte äta och spottar ut så fort matten skriker. Kan bero på att Max fick en pinne på tvären i halsen som matten fick slita ut efter mycket vånda. Jag kan bara inte låta bli kottarna även om matte skriker sig blå, tuggar bara mer hysteriskt.
Nepp nu ska vi ta en sväng i skogen och se om vi kan spåra Mickel som ständigt är före oss i spåret.
Voff på er alla och denna gång tar vi med en katt i hundskål,
Roffe rensar våra hundmatskålar, knas-kisse!
Nu har vi firat vår 1:a jul i vårt tomtebo. Vi har haft en lugn och fin jul med långa härliga promenader och en hel del goa smakbitar oxå. Tyvärr regnade vår fina vita snö bort, vi hoppas att den kommer åter.
När annandagen kom försvann dessutom strömmen som var borta i 16 timmar. Hussen och matten satt och läste i pannlampans sken och sedan lagade de härliga hjortfärsbiffar med kantarellsås på vedspisen. Mysigt trotts allt och frysa behövde vi ju inte göra dessutom pumpade husse upp vatten med gårdspumpen så vi hade säkert kunna klara oss i minst ett par dygn.
Just nu har vi besök av Mormor och då vankades ytterligare julklappar till såväl två som fyrbeningar. Mormor är bra snäll omän lite skraltig så Max och jag får vara lite försiktiga med henne så hon inte går sönder.
Nu har vi bara nyårsfirandet kvar och jag hoppas att det inte smälls fullt lika mycket raketer som det gjordes i Skörby. Å, andra sidan vem skulle smälla raketer här? Husse eller Matte finns inte en chans att de skulle göra det.
Ha en fortsatt fin jul önskar vi er alla från oss alla.
………vilken han? Tomten självklart. I år känner jag på mig att vi får många, många prasslande paket med både godsaker och skojgrejer. Lillskiten och jag har varit så snälla, så snälla.
Livet här ute på landet rullar på och vi stortrivs med våra skogspromenader och den enorma tomten som vi kan skrutta runt på. Lillskiten har börjat sin behandling för dåliga höfter så det är ett evigt masserande och stretschande. Men jag Leo är så duktig och sitter bredvid och hjälper till när det behövs. Efteråt får jag alltid en godis och lillskiten en glucosamin. Matten och Hussen har gett sig 17 på att Max ska bli så bra som det nu bara går. De fick jätte mycket beröm av sjukgymnasten som sa att Max börjat bygga på muskelturen runt sin onda höft och att hon såg en betydlig förändring i hans rörelse. Så vi jobbar på mot ändå bättre resultat.
Nepp nu måste jag nog ta en sväng ut till köket för det kanske vankas lite käk nu.
Ha det som allra bäst från oss Grabbarna-Grus på landet.
Matte pussar på Leo 8 veckor
Matte pussar på Max 8 veckor
.
Efter en underbar sommar i vårt underbara lilla hus och den fantastiska tomten med härliga skogsmarker inpå knuten har vi nu börjat ana en vinter framöver. Men först ska vi njuta av den enormt vackra hösten med alla dessa färger och höga klara luft. Vi tar fortfarande långa promenader i vår skog och gör så tills mörkret stänger oss ute. De förbenade fästingarna ha oxå börjat ge sig, det är väl det mest underbara. Har varit en hel del i år även om Stefan, jag, Roffe och Raffe klarat oss bra, så är det betydligt värre för Leo & Max där pälsarna gör det svårt att hitta de små krypen innan de vuxit till sig. Nä, så tack och lov för höst och jag ser fram emot mycket snö i år oxå här i vårt lilla tomtebo. Låt det börja snöa snart……………… 
Leo & Max under vår vackra höstlönn.
…..som ger oss underbara promenader eller rättare sagt skogsröj. Max och jag springer som galningar i den nu blommande ljungen. Matte eller hussen tätt efter hojtande “Akta svamparna, kliv inte på dem”. Måste säga att våra tvåbeningar beter sig rätt galet när de dammsuger marken och plockar oätliga saker i mitt tycke. Men uppenbarligen är svamp en god människoföda. Varje morgon och kvällspromenad går de hem med fyllda “bajspåsar” självklart oanvända.
I övrigt rullar det på Matten jobbar nu för fullt och sitter ofta hemma och knappar på sin bärbara burk. Åker iväg en stund då och då, vi plaseras då i vår fina hundgård som hussen byggt. Matten har bäddat med nya madrasser och kuddar i hundhuset, bara gardiner som saknas. Max och jag har nu förstått att vi hamnat i hundparadiset och vill inte flytta tillbaka till Skörby.
Just nu är det som vackrast i naturen med alla lysande färger, nu får det gärna bli lite kyla oxå så att fästingarna försvinner för det är det enda problemet här hos oss.
Nepp nu tar vi en morgonpromis med matten innan hon sätter sig för att jobba, Voff på er alla från Leo med bihang i form av Max, Roffe & Raffe
Planterad kisse “Roffe”
De stora killarna myser i eftermiddagssolen
Jaha så var det klart med flytten till vårt paradis. Jag och Max hade lite svårt första veckorna eftersom vi ville åka hem. Så fort hussen eller matten öppnade bildörren hoppade vi in för vidare färd till Bålsta,
Nu när det gått lite mer tid inser vi att det är nog inte så himlars dåligt med 6000 kvm tomt och tillgång till egen skog där mattens springer omkring och jagar svamp.
Sedan har vår familj utökats med ytterligare två individer, två små ynkliga skitar måste jag säga. De håller inte ens för en liten dutt eller en tassvink, då går de sönder. Nåväl vi är ju snälla killar så vi har varit väldigt snälla mot Roffe bin Ladin och Raffe Hussein (de är två riktiga terrorister som lever rövare). Raffe var en bonuskisse som fick följa med hem till oss stora grabbar.
Nepp nu måste jag ut på en runda för och kolla efter fler jordhögar att gräva i och för att dricka lite ur dammen.
Ha en fortsatt fin sommar hälsar Leo med Max, Roffe & Raffe
Roffe & Raffe
Världens vackraste och goaste Max
Hm, hussen och matten beter sig lite udda just nu. Vi ska tydligen få tillökning i familjen. Jag Leo tycker ju att det räcker så bra med två stora snygga bernerkillar. Men icke sa Nicke eftersom nu verkar det som vi ska ha en Roffe oxå. Det blir säkert bra eller nått, bara han nu inte ska bestämma över oss killar då kan jag nog bli lite purken.
Detta är den fantastiska Roffe
Nu har lillskiten och jag Leo fattat att något skumt är på G. En massa folk har kommit och gått i vårt hus och vi grabbar har deporterats till Mormor i tid och otid. Sedan när vi trodde att nu blir det lungnt då händer det ändå konstigare saker. Det stökas och bökas med stora kartonger verkar som vi ska flytta in i dessa kartonger eftersom matten envisas med att lägga ned samtliga saker i huset.
Även om det känns lite oroligt med detta vet vi att vi kan lita på Hussen och Matten att allt ska bli bra.
Vi flyttar till det lilla samhället Mölnbo söder om Södertälje där vi får nästan 6000 kvm tomt och till viss del av en en sjö. Här kommer vi att ha all plats i världen och skrutta omkring.
Dessutom arbetar ju hussen i Södertälje och Matten kommer att arbeta till mesta del hemmifrån och på Sörmland, kan inte bli bättre. Det som är trist är att vi inte kommer att vara dagispojkar hos dagmatte Kicki och tjejorna men matten säger att om hon och hussen resa bort kommer vi att få vara hos dem i Rickeby, Tjoho!
Vårt nya hem!
Värsta coola killen Leo i Husses solisar!
….herregu tänk att vår stor-kille redan är fyra år. Fattar inte vart denna underbara bernertid tagit vägen. Var tog den lilla busen vägen som älskade Mattes tofflor och att knapra på allt som knapras kan i trädgården. I och för sig kan det nog knapras trotts fyra år, Leo kommer aldrig, aldrig att bli vuxen mentalt. Han är fortfarande som en liten valp och beter sig därefter i mellanåt.
Grattis goaste killen och vi hoppas på många, många år tillsammans med vår älskade Leopold Stortass.
Som en liten farbror sitter Leo och väntar på parkbänken.
Nu rullar det bara på efter jul och Nyår. Man är återigen i farten med att hämta/lämna på dagis, jobba, äta och sova. Helgerna är över på en grisblink även fast man försöker utnyttja den lilla tid som är med härliga långpromenader och umgänge. Svårt att hinna med sig, varför i hela friden kan man inte vara ekonomiskt oberoende och bara vara och njuta. Nåväl det är ju ändå positivt att man har ett arbetet och trevliga arbetskamrater det är inte alla förunnat.
Våra killar har njutit av denna underbara vinter och börjar få enorma pälsar som glänser, fantastiskt vad ren vit snö kan åstakomma. dessutom är det fortfarande underbart att se deras glädjefnatt när vi tar våra långpromenader i skog och mark.
Lovar att försöka ta med kamera vid nästa tillfälle och ta lite bilder. Att det ska vara så infernaliskt svårt att komma i håg den.
Ha det gott alla där ute i vårt avlånga vinterland från
Matte Sussie
