Bernerboys

Hmm, vilket aprilväder änsom snö, regn, sol och värme. Nu får vädergudarna ta och bestämma sig.

Killarna har så smått börjat klä av sig vinterpälsarna, så nu är min vän dammsugaren konstant på besök och vilken tur att man bunkrat dammsugarpåsar, för värre kommer det att bli. Och som sagt det är ju inte enbart små Bernrar i hörnen utan även små sandtag där killarna valt att sanda av sig.

Men ännu så länge kan jag njuta av killarnas vackra vinterpälsar och de små sandtagen får vi leva med ett tag till, tur att vi har dusch vid grovingången så den värsta smutsen blir ändå kvar utomhus.

Kram från matte Sussie

….och en mindre insjö har bildats på vår gräsmatta. Husse har försökt pumpa bort allt det våta vilket fungerade sådär eftersom vi har en kallvattenkälla som är fylld till alla breddar just nu. Matten önskade nog att vi kunde sätta på oss galonisar och gummistövlar när vi steppar ut och in. Dessutom tror jag att hon skulle vara enormt tacksam om vi slutade att gräva våra härliga geggiga håll, men hur ska man kunna låta bli det?

I lördags hade vi födelsdagskalas för Mormor och besök av alla kusinerna, dessutom hade kusin Frida varit med oss sen i fredags. Mysigt att ha henne hos oss. Macke försökte till och med att baxa sig upp i sängen med Frida för att sova hos henna, han som aldrig brukar vilja ligga så nära, men nu passade den lilla herren.

Vi diggar verkligen Frida och hoppas hon kommer snart igen. Näpp, nu måste jag ladda inför dagis, ny arbetsvecka hej och hå.

Frida och Max

Vill så gärna dela med mig av dessa fantastiska ögonblicksbilder på killarna. Observera Leos hästskitsätande i farten där han tappar ett stort stycke. Observera även Max galna blick och slick. Med dessa två härliga killar är det aldrig, aldrig tråkigt. Kan man älska mer än så.

Denna vecka har varit en orolig tid eftersom Leo-Boy åkte på ett rejält magras. Vi vet fortfarande inte om det är dåligt märgben eller hästskit med avmaskningsmedel. Tror nästan på det senare eftersom han är helt tokig i dessa som han tycker läckerheter. I alla fall har det varit att kliva upp 3-4 ggr per natt för att släppa ut en mycket nödig kille. sedan har man stått där i kolsvarta vinternatten och hört ljudet av prrrrrrrruuuuuuttttttt och sedan har lillkillen kommit lunkande helt slut och mycket bedrövad. Ett tag var det så att jag fick plocka in honom i duschen för tvagning vid varje tillfälle. En fördel med detta moment är att nu går Leo in och ställer sig själv i duschen och väntar på tvagning. Efter tre dygn var jag tvungen att kontakta min goa vetrinär Johanna som rekommenderade dietmat och en medicin-pasta som skulle göra underverk. Och visst gjorde den det, Leo slutade bajsa helt och nu blev jag istället orolig för förstoppning. Nåväl efter ett dygn var lillkillen återställd igen, har väl aldrig upplevt en sådan lycka efter granskning av en “normal hög”. Nu är det full fart på honom igen om inte ännu mer fart på våra promenader, han är en lycklig och glad kille igen. Macke Packe är det bara bra med, han sköter sig och sätter inte i sig en massa äckligheter, go killen. Har däremot visat en viss oro för Leo.

Leo i sitt essä och rätta element “SNÖ”

Hallå, sölkorvar kommer ni (Macke Packe Gokillen)

Snö gnistrande vit och en stor sol, kan inte med ord beskriva hur vackert det är. Killarna njuter av våra långa snö promenader, där de får busa hejvilt i den djupa snön. Vi har dem lösa mer och mer nu, Max är mest intresserad av att nosa däremot kan Leo få lite fnatt som att ta sig in i hästhagarna, äta och rulla sig i nylagd hästskit det är mumma det. Som tur är har inte elen varit påkopplad på stängslen.

Leo kommer på inkallning och Max stannar när vi ber om det. Max är inga som helst problem att ha lös även på de vanliga gångbanorna där det är störande element som andra hundar och stavgångare som han inte är så glad i, lite skrämmande med tvåbeningar som går med käppar.

Några härliga vinter och barnbilder…

Tokglad Leo

Superglad max

Snöätarmonstret Max

Två sagohundar påväg mot nya äventyr

 Jill och Leo har en mysstund

Hallå och Hej nu var det ett tag sedan ni hörde av mig, Leopold Stortass. Jag har haft en del att fixa med så därför har matten fått låna min dator. Allt har flutit sedan nyår dvs dagis och mysiga helger med husse och matte. De har äntligen förstått att jag är en mycket lydig kille, kommer alltid på mattes inkallning när vi busar loss nere på fälten. Värre är det med lillskiten då som verkar ha en massa hår i öronen, han hör ingenting med andra ord. Lillskiten har oxå börjat bete sig lite “strange”, vill inte äta, nosar sig halft fördärvad, gnäller och ylar. Hörde matten säga att det måste bero på någon löptik, jag har ingen aning om vad hon menar eftersom jag inte är intresserad av tjejer överhuvudtaget. OK! visst är det skojsigt att busa med dem som med alla andra men sedan har jag ingen som helst aning om vad mer de är bra på, hrmmm kanske beror på det där “snipp, snipp” som jag uppenbarligen varit med om. Nåväl matten och hussen hotar Maxxen med “snipp, snipp” oxå, vi får se hur det utvecklas.

Idag lördag var en alldeles särskilt underbar dag. Strålande sol och ett vacket snötäcke. Ryggsäck, termos, korv och annat smaskens packades ned. Då förstod både lill-skiten och jag att nu händer något skojsigt. Och, japp det bar av till Ängsjö/stäket ett underbart friluftsområde nere vid Mälaren. Åh, va skoj det var att få träffa alla goa kompisar Bluffa, Blenda, Vackra KLara, Myran, Smilla, Nita och många fler.

Karina och Lina hade fixat med trevliga tävlingar för oss alla, och som vanligt var det strid på kniven mellan tvåbeningarna, vi fyrbeningar tog det som alltid med ro.

Dagen avslutades med korvgrillning, promenad på mälaren och sedan bernerfnatt spring mot bilen, en alldeles speciellt underbar dag idag. Tack till alla som gjorde denna dag så trevlig.

Voff på er från Leo-Boy

Berner med sin tvåbeningar på rad

Vad vill du att jag ska göra?

Vadå, rulla runt, i snön, självklart!

Hej hå på väg till bilen vi gå

Nytt år och med alla dess förväntningar, om nu bara hälften av dem slår in blir det ett strålande år. Om inte annat har vi ju våra älskade killar som ger oss så mycket värme och tillit.

Nyåret firades med Fredde, Anna, Liam och lilla söta trollet Tilde och självklart var Mormor oxå med. En lungn tillställning med god mat och dryck. Killarna fixade fyrverkerierna även i år, inga problem mer än en viss nyfikenhet vad det var som lyste upp det mörka himlavalvet. Nyårsdagen startade vi med ryggskott för Stefan och mig så nu går vi som trasiga enbenta ankor. Jisses, vad ont. Killarna tycker nog att vi beter oss väldigt underligt eftersom allt går i slowmotion och mycket stön och pust. Och långpromenader är ju bara att glömma och varför måste både jag och Stefan vara så jä…lika så vi får ryggskott samtidigt. Men som sagt nu står vi inför ett nyfött år och blidkar frammåt och vad är ett litet (jä…stort) ryggskott mot alla förväntningar inför det nya framför oss?

Gott Nytt År från oss alla till er alla, Sussie.

Leo den lilla livsnjutaren

Liten Leo endast 5 veckor, jag blir alldeles varm om hjärtat.

Liten Max 6 veckor och ytterligare värme i hjärtat.

Himmelska dofter i hela huset och vi har bara en massa mys. Och det absolut bästa är att vi äntligen, äntligen lyckats få en vit jul. Så underbart med all denna snö som killarna bara älskar. Helst skulle de vara ute 24 timmar om dygnet och bara grotta ned sig i allt det vita. Vi har tagit många och långa promenader som även inneburit en hel del lösspringande bernerfnattar nere på fälten. Tack och lov verkar det som vildsvinen också firar jul eftersom vi inte sett dem på ett tag nu. Killarna kommer nu att få vara hemma från dagis till efter trettondagen eftersom jag är så priviligerad att få vara ledig. Vi kommer att fortsätta njuta av denna lilla ledighet vareviga sekund. Ha det nu så gott till alla som vi känner!

Lägger ned några härliga bilder på våra vinterbjörnar.

God fortsättning!

Snöbjörn 1/Leo

Snöbjörn 2/Max

17 oxå vi vet att husse gömt en korvbit här någonstans.

Och till sist vårt hus i vinterskrud